Brätte - Vänersborgs föregångare - upptäckten

Keramikfynd från staden Brätte.

Att staden Brätte, Vänersborgs föregångare, existerat var ett välkänt faktum. Arkiv och domböcker vittnade om livet i Brätte, men var hade staden legat? När återfanns detta "Västergötlands Pompeji" och hur?

En vårdag i början av 1910-talet kunde man se hur en man iklädd hatt, en något sliten mörk kavaj samt lerfläckade byxor och skor vandrade på de nyharvade åkrarna kring sjön Vassbotten söder om Vänersborg. Hans cykel stod lutad mot ett träd invid en av åkrarna, en cykel som var överlastad med allehanda lådor, väskor och paket. Då och då böjde sig mannen ner och tycktes plocka upp något som han lade i en medhavd jutesäck. Den något uppseendeväckande personen var ingen annan än antikhandlaren och fornforskaren Gustav Magnusson-Blomqvist. Under en lång följd av år livnärde sig Magnusson- Blomqvist av att sälja fornfynd och antikviteter till museer i Västsverige. Nu vandrade han längs Vassbottenviken i sökande efter stenåldersfynd som han hoppades kunna sälja till museet i Vänersborg. När han kommit till södra ändan av sjön fann han till sin förvåning ett område med stora mängder krossad keramik och rostade järnföremål. Fynden var av betydligt yngre datum än stenålder och Magnusson-Blomqvist anade att det han funnit var rester från Vänersborgs moderstad – 1500-talsstaden Brätte. Fynden som såldes till Vänersborgs museum inspirerade dess intendent rektor Fredrik Nordin att genomföra ytterligare undersökningar på platsen.

Nordin var vid sidan av sin tjänst som rektor för Dövskolan i Vänersborg intendent vid Vänersborgs museum och en framstående arkeolog. Sedan han invalts i museistyrelsen 1903 hade Vänersborgs museum påbörjat en intensiv insamlingsverksamhet för att dokumentera bygdens historia och förhistoria. Ett flertal fornminnen, bland annat stenåldersboplatser, i Vänersborgstrakten kom att bli föremål för Nordins undersökningar. I september 1918 började han de första arkeologiska utgrävningarna vid Brätte. Dagarna innan undersökningarna påbörjades hade Nordin intervjuat den då 82 årige Manne, en man som var barnfödd i trakten. Denne Manne visade Nordin platser där han från sin ungdom mindes att han sett spår av husgrunder, brunnar och stenläggningar.

Vid Nordins grävningar undersöktes tre olika områden vid slänten ned mot hamnen där en mängd keramik och glasfragment kom i dagen. De flesta av dessa fynd kunde dateras till 1500 – 1600-tal, alltså en datering som stämmer väl överens med de skriftliga källornas angivelser om Brättes tid som stad.

Officiellt kom Brätte att lyftas fram i samband med det 300-årsjubileum Vänersborg firade 1920. Man kände ett behov av en uppryckning för handel och industri efter Första Världskriget och planerade därför en större industriutställning. För att få karaktären av ett jubileum tog man fasta på Gustav II Adolfs privilegier till Brätte 1619 och arrangerade, utan historisk koppling, ett 300-årsjubileum 1920. I samband med utställningen restes en minnessten, som bekostades av Vänersborgs Söners Gille, vid platsen där Brätte en gång legat.

Nästa gång Vänersborg firade 300-årsjubileum, 1944, riktades åter blickarna på Brätte. Vänersborgs stad, Vänersborgs museum och Vänersborgs Söners Gille tillsatte 1943 en kommitté med landsantikvarie Nils Ivan Svensson i spetsen, vilken verkade för att en ny arkeologisk utgrävning av Brätte företogs samma år. Vid denna utgrävning, som kom att ledas av arkeolog Erik B Lundberg från Riksantikvarieämbetet, blottlades ett flertal stenlagda gator och gårdar, en källare samt tre brunnar. Dessa grävningar, vilka företogs något längre upp mot Grytåsberget än de Nordin utförde, gav ett mycket rikt fyndmaterial. Vanligast förekommande i detta material var keramik av svart-, röd- och stengods, fajanser samt glasfragment av fönster och bägare. Keramik- och glasfynden säger mycket om Brättes och grannstaden Nya Lödöses handelsförbindelser, eftersom det mesta rör sig om importgods. Även fynden från denna grävning bekräftade vad de skriftliga källorna anger – Brättes tid som stad var kort och varade inte längre än ett sextiotal år, från cirka 1585 till 1644.

Senast uppdaterad: 2018-08-09 11:01