Genom Namiböknen

Då och nu: 1890-tal och 2010-tal! Det skiljer sig markant hur färdsätten ändrat sig på över 120 år.

För de första svenskar vilka tog sig genom Namiböknen, längs flodfåror och vidare in i det som i dag är Namibia, Botswana och Angola var den typ av oxvagn som ses på den äldre bilden det vanliga transportmedlet. Vagnen kunde vara förspänd med upp till 16 par oxar och lasta tonvis med expeditionsutrustning och handelsvaror.

När Axel Eriksson drog in genom landet med de större expeditionerna kunde det vara en mindre karavan med oxvagnar - vagnar som under ibland årslånga resor även tjänade som bostad. Natthärbärge slog man, som på bilden, under bar himmel invid vagnen. Var vädret sämre bäddade man under eller i vagnen.

Under de svårare etapperna som gick genom grovt stenig terräng eller fält med täta taggbuskar kunde en dagsetapp i sämsta fall utsträcka sig till några hundratal meter.

Oxvagnar av denna typ brukades av farmare och resande i Namibia långt in på 1900-talet och här och var finner man ännu några bevarade exemplar stå uppställda vid gårdar och museer.

När man idag färdas den 30 mil lång sträcka är det inte utan att man skänker en tanke till de som för inte så länge sedan tog sig med oxvagn genom landet. Dagens huvudvägar bjuder på långa, lågt trafikerade, raksträckor och en kraftigare kurva är så ovanlig att den gärna blir till ett samtalsämne i bilen för en stund.

Senast uppdaterad: 2018-08-09 11:25