Guld- och silversmeder i 1700-talets Vänersborg

Sockerskål av Jeremias Wallbom. Foto: Ann-Charlott Öberg

Bland guldsmederna i 1700-talets Vänersborg finner vi en rad färgstarka personligheter, bland andra Bengt Bränning som inte ens drog sig för att göra inbrott i kyrkan.

Guldsmedsämbetet hade redan under medeltiden ett högt anseende och den äldsta skråordningen omtalas från Stockholm 1473. För att vinna mästartitel skulle man här, liksom i andra hantverk avlägga ett mästarprov. Under 1600-talet rörde det sig ofta om en pokal medan 1700-talets vanligaste mästarstycke utgjordes av en kaffekanna i silver.

På grund av arbetenas höga värde stadgades tidigt att ädelmetallen skulle kontrollstämplas. Redan från 1485 anmodades guldsmeden att slå sitt märke på produkterna. Från 1754 infördes krav även på stadsstämplar och kontrollstämpel där den senare garanterade metallens fullödighet. Kontrollstämpeln slogs i form av lilla riksvapnet, Tre Kronor. Innan detta stämpelkrav infördes kontrollerades silvret genom att man skar ut ett tunt spån i materialet. Skåran är zig-zag-formad och kallas åldermansranka. År 1759 infördes dessutom årsstämplar som angav tillverkningsåret.

I Vänersborg och dess föregångare Brätte finns guldsmeder belagda sedan 1500-talets slut där Arvid Bengtsson nämns redan 1594 då han kom inflyttande från Nya Lödöse. Från tiden kort efter Vänersborgs grundande 1644 känner vi Hercules Guldsmed och Johan Rijksson. Den förste guldsmed från vilken det ännu finns arbeten bevarade är Bengt Bränning.

Bengt Bränning kom till Vänersborg från Stockholm i slutet av 1690-talet och verkade här som guldsmed fram till sin död våren 1734. Vid flera tillfällen ställdes han inför rätta anklagad för att ha sålt icke fullödigt silver. Därtill var han i flera fall i bråk med andra borgare och flera ärekränkningar fördes inför rätten. Med snickarmästare Jonas Stenvall låg Bränning i strid om en gravplats i kyrkan. Stenvall hävdade platsen som sin och hade där redan begravt två barn. Brännig var av annan åsikt och kastade ut de Stenvallska barnliken för att bereda plats för sin familjegrav.

Efter Brännings död drevs verkstaden vidare av änkan Ingrid Wass som stämplade till 1740.

År 1740 togs Brännings verkstad över av dennes tidigare gesäll Truls Jacobsson Möller. Denne Möller hade tidigare gått i lära i Malmö och avlade mästarprov i form av en tekanna i Jönköping 1740 innan han kunde öppna egen verksamhet i Vänersborg. Likt flera hantverkare i staden levde Möller under knappa förhållanden och uppges ha varit utfattig i mitten av 1750-talet. År 1756 stämplar han för sista gången och skall 1764 helt ha uppgivit sin profession. Vid sidan av sitt hantverk arbetade Möller vid brotullen över Göta älv vid Rånnum där han inkasserade tullavgifterna. Han avled i Vänersborg 1771. Parallellt med Möller öppnade Johan Grönwall verkstad i Vänersborg 1753 efter att ha gått i lära i födelsestaden Jönköping. Kommen till Vänersborg gifte han sig med borgardottern Maria Lillieqvist. Han övertog hennes föräldrahem vid Edsgatan 5 som renoverades med hjälp av lån ur stadskassan. Grönwall avled 64 år gammal i januari 1784. För änkan Maria blev det svårt att klara försörjningen varför hon, likt flera andra hantverkaränkor, anhöll om rätten att brygga öl till avsalu.

År 1761 började den Vänersborgsfödde bagarsonen Johan Kruse i lära hos Johan Grönwall. När han 1778 presenterat mästerstycke i Göteborg, i form av en kaffekanna, öppnade han egen verkstad, i Grönwalls hus, i Vänersborg. Året därpå äktar han Grönwalls dotter Maja Lena och blir således svärson i huset. Även hos Kruse ser man exempel på svårigheten att försörja sig på hantverkaryrket. För att dryga ut sina inkomster öppnade han en kaffehusrörelse samt fick tillstånd att sälja sina silveralster vid frimarknader på annan ort. Sommaren 1799 ödelades hela hans fastighet, jämte grannfastigheterna, i en förödande brand. Orsaken till katastrofen var att en av Kruses pigor somnat ifrån elden i brygghuset. Den svårt brandskadade pigan dömdes till åtta dagars fängelse på vatten och bröd men undslapp straff efter vädjanden från Kruse. Johan Kruse stämplade sista gången 1816 och avled sju år senare i maj 1823.

Parallellt med Grönwall och Kruse verkade ytterligare två guldsmeder i Vänersborg Hans Lundstedt och Jeremias Wallbom. Lundstedt hade kommit till Vänersborg från Lund 1758 för att börja som gesäll trots att man i staden uttryckte tvekan av rädsla för konkurrens med Grönwall. Två år senare erhöll Lundstedt ändå eget mästarbrev och köpte en fastighet vid Edsgatan, inte långt från Grönwalls verkstad. Redan 1769 stämplar han för sista gången och har därefter näring som bland annat arrendator av brotullen vid Rånnum. Han flyttade i samband med detta till Lilleskog men återkom till staden 1795 och begärde att få återuppta guldsmedsyrket, en begäran som bifalldes. Om så verkligen skedde är oklart då Hans Lundstedt avled knappt två år senare, i februari 1797.

Under endast ett år, 1776 – 1777, verkade Jeremias Wallbom som guldsmed i Vänersborg. Efter lärotid i Uddevalla blev han mästare i staden i november 1776. Redan följande år flyttade han åter till Uddevalla där han verkade till sin död 1808.

Den siste guldsmeden verksam i Vänersborg under 1700-talet var Johan Werlin. Han föddes i Malmö 1764 och kom, efter lärotid i Lund och arbete på flera håll i riket, till Vänersborg 1798. Här fick han burskap samma år efter det att guldsmeden Kruse givit sitt medgivande. Även Werlin öppnade verkstad vid Edsgatan och kom att verka fram till 1828. Han var en till synes betrodd man i staden och utsågs till rådman 1811. Johan Werlin avled, 82 år gammal, 1846.

Senast uppdaterad: 2018-08-09 11:49