Urmakareänkan och krögerskan Christina Schierman
Hantverkarfamiljerna i 1700-talets Vänersborg levde ofta under mycket knappa förhållanden. När Christina Schirmans maka, urmakaren Johan Dahlbeck, avled tvingades hon öppna krogrörelse för att försörja sig och sin son Jan Magnus.
Hösten 1788 menade rådman Christian Ludolph att det fick vara nog. I sin fastighet nere vid nuvarande Fisktorget hade han hyrt ut en mindre lägenhet till urmakaränkan Christina Schierman – en lägenhet där hon öppnat krogrörelse. Genom kroggästernas ”oro och buller i huset” stördes rådmannen varför Christina Schierman och hennes sjuårige son Jan Magnus nu skulle vräkas.
Även om hantverkarna stärkte sin ställning i 1700-talets Vänersborg, de steg från 10 till 20% av den mantalsförda befolkningen, så levde många av dem under knappa förhållanden. Om nödtorften var trängande för hantverkarna själva var den inte sällan än kännbarare för deras efterlämnade änkor.
Christina Schierman föddes i Vänersborg 1762. Hennes far var den i staden välkände urmakaren Mauritz Schierman. Denne Schierman hade fått burskap och rätt att öppna urmakarverkstad i Vänersborg hösten 1746. Förmodligen hade han, likt många av stadens övriga hantverkare, kommit inflyttande från annan ort där han lärt yrket. För Vänersborgs egna söner lockade sjöfarten mer än hantverkarnäringen. Schierman tycks ha varit en betrodd man i staden och satt under en lång följd av år i den så kallade kämnärsrätten vilken företrädesvis dömde i mindre ärenden. Dessutom hade Schierman från 1763 uppdraget att sköta rådhusets och kyrkans urverk. I det senare fallet kom han dock i strid med klockaren Petter Falk vilken även denne hade uppdrag att tillse kyrkouret. Schierman vägrade lämna ifrån sig nyckeln till uret ända tills stadens magistrat tvingade honom till detta varefter han och Falk tillsammans skulle garantera kyrkourets rätta gång.
Från Schiermans egen verkstad kom närmare 180 ur. De flesta var av ganska enkelt utförande även om undantag gjordes – undantag vilka visade på Schiermans hantverksskicklighet. I september 1775 avled Schierman men hans yrke skulle en tid leva kvar i familjen.
Den ovannämnda dottern Christina Schierman hade i slutet av 1770-talet gift sig med urmakaregesällen Johan Dahlbeck. Denne Dahlbeck, som var född 1742, tillhörde stadens hantverkarklass och hans bror Jöns var stadens förste perukmakarmästare. I augusti 1780 pantsatte Johan och Christina en åkerlycka öster om staden. Åkern, som Christina ärvt av sin far, var säkerhet för ett lån på 34 riksdaler och kanske skulle medlen investeras i den nya urmakarverkstad Johan planerade att öppna. Året därpå fick Johan Dahlbeck nämligen själv burskap som urmakarmästare och kunde öppna sin egen efterlängtade verkstad. I mars samma år, 1781, blev Christina gravid och paret väntade sitt första barn. Den lycka de båda förmodligen kände under början av detta år skulle snart förbytas i tragedi. I slutet av april insjuknade Johan hastigt i, vad man kallade, ”hetsig sjukdom” och avled 1 maj. Få urverk hade hunnit lämna hans verkstad och Christina var nu lämnad ensam väntande sitt och sin döde makes barn.
Den 5 december samma år födde Christina sonen Jan Magnus. Bland hans faddrar märks bland andra farbrodern Jöns Dahlbeck, handelsmannen och senare borgmästaren Jonas Krull samt stadskassören Nils Dahlbom. Även om Christina Schierman tycks ha fått några av stadens mer burgna borgare som faddrar till sin son fick hon nu förlita sig på egna krafter för sin försörjning.
En möjlig utkomst för personer i Christina Schiermans ställning var att öppna en krogrörelse. För detta krävdes varken större investeringar eller någon mer avancerad förkunskap. På 1770-talet omtalar bland andra klockaren Petter Falk att just krognäringen var den ”näring varur en stor del fattige och avsigkomne borgare och änkjor haft sin föda”. Att stadens krognäring varit både rik och livlig intygade även lantmätaren Hans Lindskog i slutet av 1780-talet. Till skillnad från Falk framhöll Lindskog snarare krögeriets skadliga verkningar än deras värde som näring för änkor.
Christina Schierman hade för sig och sonen hyrt husrum hos rådmannen Ludolph i dennes fastighet nere vid hamnen. I sin ”kammare” hade hon för sitt uppehälle bedrivit krögeri vilket, som tidigare nämnts, Ludolph ansåg skapa ”oro och buller”. Man kan ju tänka sig att en krogrörelse vid den livligt trafikerade hamnkanalen hade ett särskilt gynnsamt läge. Christina Schierman sades upp från sin kammare i november men fick löfte att bo kvar fram till Vårfrudagen kommande år. När tiden var inne bad hon om ytterligare ett par veckors anstånd men tycks ändå inte ha kommit iväg. När hon därtill låg efter med hyran gick rådman Ludolph i slutet av juni 1789 till magistraten för att tvinga fram hennes avflyttning genom domslut. Inför magistraten förklarade Christina Schierman att hon visserligen endast hade muntligt hyresavtal men att uppsägningen inte gått rätt till. Hyran lovade hon betala och vad gällde oväsen i huset så var det snarare hon som kunde klaga på sådant.
När magistraten hört båda sidor av fallet gick de på Christina Schiermans linje. Ludolph kunde inte styrka att hennes krögeri orsakat olägenhet och han skulle, om han så önskade, göra en formell uppsägning där hon gavs rätt till uppsägningstid. Änkan Schierman å sin sida ålades betala den hyra hon stod i skuld med.
Om rådman Ludolph efter magistratens dom sade upp sin hyresgäst är oklart. För Christina Schierman skulle emellertid dessa jordiska problem inom kort vara ur världen. I mars 1790 drabbas hon av blodförgiftning och avled den 17:e i samma månad, endast 28 år gammal. Vart hennes då knappt nioårige son Jan Magnus kom att hamna är okänt.
Som minne från denna familj finns i dag två unika föremål på Vänersborgs museum i form av golvur. Det ena verket är tillverkat av Mauritz Schierman omkring 1765. Uret, som sitter i ett samtida rikt utsirat fodral, inköptes till museet våren 2005. Från svärsonen Johan Dahlbecks verkstad äger museet sedan längre tid tillbaka ett golvur i senare fodral. Med tanke på Dahlbecks mycket korta tid som mästare, endast 3-4 månader, rör det sig om ett av de få verk som överhuvudtaget lämnade hans verkstad.
Läs mer...
Senast uppdaterad: 2017-03-06 12:56
Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?
Dela gärna denna sida via:
