Axel W Eriksson – Handelsfursten av Damaraland

Axel W Eriksson fotograferad 1894 i Sydvästra Afrika.

Axel W Eriksson blev som 19-åring anställd som assistent till upptäcktsresanden Charles John Andersson i Sydvästra Afrika - ett äventyr som varade i 36 år. Eriksson glömde aldrig sin hemstad Vänersborg och donerade nästan 1000 fåglar från Sydvästafrika. Denna donation ledde till att Vänersborgs museum finns idag.

När Vänersborgs stad och läroverk 1883 fick en omfattande donation av sydvästafrikanska fåglar och däggdjur blev det startskottet för byggande av Vänersborgs museum. Givare av den afrikanska samlingen var vänersborgaren Axel W Eriksson (1846-1901). Erikssons insats var frukten av en lika lång som märklig zoologisk forskartradition i Vänersborg.

Omkring 1830 flyttade den brittiske storviltjägaren och naturforskaren Llewellyn Lloyd (1792-1876) till Vänersborg. För den brittiska publiken författade Lloyd ett flertal uppskattade böcker kring Vänerlandskapens kultur och fauna.

Lloyds son Charles John Andersson (1827-1867) hade samma zoologiska intresse som sin far. Sporrad av detta intresse tog han sig till södra Afrika 1850. Hans huvudsakliga verksamhetsfält kom att bli sydvästra Afrika, nuvarande Namibia. Inom några år kom Andersson att nå internationell ryktbarhet genom sina reseskildringar av expeditionerna till sjön Ngami 1853 och floden Okavango 1859. För sin försörjning etablerade Andersson en fast handelsstation i orten Otjimbingue.

År 1865 anställde Andersson den unge vänersborgaren Axel W Eriksson som assistent. Även Eriksson hade fått sitt zoologiska intresse väckt av Lloyd hemma i Vänersborg. Efter Anderssons död 1867 kom Eriksson att stanna i södra Afrika. Här grundade han en handelsstation i Omaruru i centrala Namibia. Handeln med elfenben, strutsfjäder, boskap och vapen gav Eriksson en ansenlig förmögenhet och en politisk maktställning.

Den zoologiska forskningen inriktade han främst på fågellivet – ornitologin. Ett resultat av dessa forskningar är den donation av närmare 1000 fåglar som han på 1880-talet skänkte sin hemstad Vänersborg. Fåglarna, som kan ses i museets nedre norra sal, utgör en av museets viktigaste grundpelare. När Eriksson avled 1901 var handelsrörelsen en spillra av sitt forna jag och förmögenheten skingrad.

Axel W Erikssons verksamhet ligger i dag som historisk grund för ett partnersamarbete mellan Vänersborgs kommun och staden Omaruru i Namibia.