Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Halmslöjd

Foto: Ola Erikson

Hantverk med halm ses som något typiskt dalsländskt. Mest kända är nog hattarna från Ärtemark.

Julgoppor och halmhattar

I Dalsland finns gamla halmslöjdstraditioner. Man gjorde takfåglar, takkronor och inte minst ”julgoppor”. De senare kunde ha högst olikartad form från fåglar till människoliknande figurer eller enkelt hopbundna knippen. En ”julgoppa” kunde också vara en person utklädd i halm från topp till tå. Dessa figurer fungerade vid lek, vid tydor och som skrämsel- eller skämtobjekt. Traditionsuppgifterna går vitt isär. Figurer liknande de dalsländska finns även på andra håll, särskilt från Västsverige.

Landskapets halmslöjd är mest känd för sina ”Ärtemarkshattar”. Enligt traditionen var det en flicka, Stina Gottman, som tjänat piga i Norge och där lärt sig göra halmhattar, som introducerade slöjden i sin hemsocken omkring 1860. Denna slöjd fick en betydande omfattning på grund av att halmhattar var på modet och inte bara i Sverige. Socknens lanthandlare och grossister utanför landskapet tog hand om försäljningen. När slöjden var som mest omfattande vid 1800-talets slut framställde man cirka 100 000 halmhattar årligen.

Stenebyskolan i Mustadfors tog upp halmslöjd på sitt program på 1930-talet, men då efter något andra principer.

Senast uppdaterad: 2020-06-18 08:38