Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Vad blev kvar då staden flyttades?

Platsen där Brätte funnits blev avrättningsplats. Illustration av Per-Anders Nilsson

Med viss tröghet flyttade brätteborna till den nya staden Vänersborg. Grytåsberget, vid gamla Brätte, blev den nya stadens avrättningsplats. Under 1900-talet skedde omfattande arkeologiska utgrävningar på platsen.

Det var viktigt för den nya staden Vänersborg att så fort som möjligt samla upp borgerskapet från Brätte, så att handeln kom igång och ett försvarsverk kunde byggas upp. Även om flyttningen gick trögt, så bör den ha varit genomförd inom två till tre år. De sista brätteborgarna flyttade över omkring 1647. En svår motgång i samband med flyttningen var att Vänersborg intogs och nedbrändes av danska styrkor under den så kallade Hannibalsfejden sommaren 1644. Staden och dess försvarsverk återuppbyggdes emellertid omgående och Vänersborg kunde hålla stånd mot ett nytt danskt anfall i februari 1645.

För att göra den gamla stadsplatsen så otrivsam, att ingen skulle bosätta sig där vidtog man en rad åtgärder. All ölutskänkning i ”Gambla Brätte” förbjöds 1645. Vidare belades de vilka vägrade flytta med böter. Slutligen gjorde man Grytåsberget till offentlig avrättningsplats, vilket måste ha gjort platsen särskild olustig. Detta var förmodligen en bidragande faktor till att ”Gamla Staden” snart fick rykte om att vara tillhåll för allehanda slags underjordiska väsen. Bland annat nämns i Vänersborgs dombok 1668 att där bodde tomtar och troll vilka ”där utövade sitt dunkla inflytande över människors öden och ägodelar”.

Att vissa mäktiga personer i Vänersborg dessutom troddes stå i förbund med de underjordiska makter som rörde sig vid gamla Brätte framkommer i rådstuguprotokoll från 1660-talet.

Det var den inflytelserike borgaren Hans Belfrage som blev målet för misstankarna. Belfrage hade genom lyckade affärer skaffat sig en ansenlig förmögenhet – en förmögenhet han var mån om att visa upp genom att bygga ett av stadens praktfullare hus, hålla storartade fester samt donera medel till kyrkan. Belfrages rikedom och överflödiga leverne stack förmodligen många vänersborgare i ögonen. Särskilt stark växte sig irritationen då Belfrage av staden krävde en mer än befogat stor ersättning för att han bjudit landshövding Per Sparre kost och logi.

Hos dem som med avund såg Belfrages rikedom och höga krav till staden väcktes funderingar på om allt stod rätt till. Kunde den mäktige Belfrage ha tjänat en så stor förmögenhet utan hjälp? Hade han kanske sålt sin själ till de underjordiska makterna? Ryktena förstärktes av att en av stadens rådmän, Henrik Hansson, kunde vittna om något märkligt han sett. Han hade iakttagit en liten grå gestalt röra sig vid Belfrages gård. Då Hansson sett detta skall han ha yttrat: ”Fanen skaffer Befritz [Belfrage] penningar, och när han dör, så tager fanen både honom och hans penningar med”.

Anklagelserna var så allvarliga, i denna häxprocessernas tid, att rådman Hansson tvingades göra avbön för sina påståenden om Belfrage.

Efter det att hamnen och omlastningsplatsen flyttat från Brätte till Korseberg på 1670-talet och Edsvägen upphört att fungera som transportled, efter öppnandet av Trollhätte kanal år 1800, var de sista resterna borta av det som en gång utgjort grundvalen för Brättes existens.

Lämningarna efter Brätte kom allt mer att falla i glömska även om de kringboende bevarade en muntlig tradition om var staden legat. Denna muntliga tradition kom, som inledningsvis nämnts, delvis att ligga till grund för var rektor Fredrik Nordin valde att genomföra de första arkeologiska utgrävningarna vid Brätte 1918. Brätte kom härigenom att få en ny funktion, nu som kulturminne. Som kulturminne har det sedan lyfts fram i samband med historiska jubileer i Vänersborg 1920 och 1944. Vid båda dessa tillfällen har Brätte används för att stärka vänersborgarnas hembygdskänsla och identitet. Att man valt att lyfta fram Brätte kort efter och under Första respektive Andra Världskriget har naturligtvis heller inte varit någon slump. I tider av kris och oro används inte sällan historien för att mana till samling och framtidstro.

Den 6 juni 1944, vid en enkel högtidlighet i samband med Vänersborgs 300-års jubileum, presenterades de året dessförinnan framgrävda lämningarna vid Brätte för allmänheten. Brätte har därefter vårdats som parkområde, vilket gör det möjligt att ännu i dag se lämningarna efter den gamla köpstaden.

Senast uppdaterad: 2020-06-18 08:38