Fajanser
I strävan att efterlikna det äkta porslinet som importerades från Kina startade man i Europa tillverkning av fajanser. De ledande fajanstillverkarna i Sverige under 1700-talet var Rörstrand och Marieberg.
Utmärkande för 1700-talets svenska inrikespolitik var de starka merkantilistiska strömningarna – en strävan efter att göra landet självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt. Som ett led i denna politik kom en inhemsk keramisk industri att etableras. Strävan var att efterlikna det kinesiska porslinet som vunnit stor popularitet i Europa. Teknik och råvaror för denna produktion saknades i Sverige och istället för det hårda porslinet började man tillverka det första svenska keramiska servisgodset i fajans. Fajans är ett porösare lergods med en täckande, vanligen vit, tennglasyr. Dekoren på fajanspjäserna målades på den obrända glasyren varefter den täcktes med en klarglasyr och brändes.
Den första fabrikationen av svenska fajanser startade 1726, vid Rörstrand utanför Stockholm, av den invandrade holsteinaren Johann Wolff. De första åren kom fabrikens produkter att starkt influeras av tyska förebilder. Under 1740-talet kom Rörstrand att få en tydligt självständig prägel på sina produkter när man knöt konstnärerna Christian Precht (1706-1779) och Jean Eric Rehn (1717-1793) till fabriken. Den förre anses ha varit den som introducerade rokokoformerna i svenskt konsthantverk. Rehn å sin sida var mannen bakom dekorer som ”humlemönstret” och ”rehnska mönstret”. Andra för tiden typiska mönster på Rörstrands produktion från denna tid var ”Nordstjärnan”, ”död fågel under parasoll” med flera.
År 1758 anlade den tyske tandläkaren Johan Ehrenreich (1723-1803) den konkurrerande fajansmanufakturen Marieberg, på Kungsholmen i Stockholm. Mariebergs tidiga produkter kännetecknas av en rik och frisk blomsterdekor i kraftfulla och livliga färger, till skillnad från Rörstrands ofta blåvita fajanser. Här hämtades inte sällan inspiration från franska förebilder och Christian Precht verkade även här som formgivare. Det var också vid Marieberg som man en period år 1777 lyckades tillverka det första äkta porslinet med ett parti importerad kaolinlera. Förutom servis- och prydnadspjäser hade såväl Marieberg som Rörstrand produktion av kakelugnar – en värmekälla som under 1700-talet fick sitt stora genombrott i Sverige.
Även om Rörstrand och Marieberg kom att bli de ledande fajanstillverkarna etablerade sig också några mindre industrier i Sverige vid samma tid; Vänge-Gustafsberg, Stralsund (som vid denna tid var svenskt), Sölvesborg, Pålsjö och Växjö.
Det under 1760-talet lanserade engelska flintporslinet kom att bli en svår konkurrent för de svenska tillverkarna. Resultatet blev att Marieberg kom att köpas upp av den ledande tillverkaren Rörstrand år 1782 för att sex år senare läggas ner. Rörstrand klarade konkurrensen bättre och lyckades från 1800-talets början igångsätta en egen större produktion av fullgott flintgods. Former och dekorer hämtades dock ofta från England.
År 1827 fick Rörstrand en ny inhemsk konkurrent då man på Värmdön anlade Gustavsbergs Porslinsfabrik. Konkurrensen påskyndade nya keramiska experiment för att förbättra kvaliteten. Som ett resultat av detta kunde man 1857 se den gamla drömmen gå i uppfyllelse – man kunde för första gången i Sverige starta en större produktion av ”äkta” porslin, så kallat benporslin.
Senast uppdaterad: 2020-06-18 08:38
Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?
Dela gärna denna sida via:
