Månadens föremål 2026

April: Elons korsett

Den här korsetten har tillhört en treårig pojke vid namn Elon som insjuknade i tuberkulos i slutet av 1930-talet. Infektionen hade fått fäste i en kota i ryggraden och var tvungen att opereras bort. Kotan ersattes av en benbit från lårbenet. Efter operationen fick han ligga i gipsvagga i sex veckor innan han kunde gå över till läderkorsett och påbörja rehabilitering. Allt eftersom han växte byttes korsetten ut. Elon fick bära korsett under tre år innan skadan läkts ut och ryggen stabiliserats tillräckligt för att han inte skulle behöva den längre. Han återhämtade sig så småningom helt från sin sjukdom.

Att använda sig av olika former av stödförband medan en tuberkulosinfektion läkte ut och den angripna kroppsdelen återhämtade sig var en vanlig behandling. Tuberkulos i skelettet kunde göra benet poröst och vävnaden intill inflammerad. Om infektionen satt i en kota kunde den deformeras eller kollapsa helt. Innan effektiva antibiotika fanns var behandlingstiden ofta lång och för att skynda på läkningen kunde områden med tuberkulos opereras. Korsetten är tillverkad under 1930-talet och är gjord i läder och metall. Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Mars: EKG-apparat

Den här månaden visar vi en bärbar EKG-apparat för att registrera hjärtats aktivitet.

Simpliscriptor T20 är ett portabelt och batteridrivet EKG-instrument. Det lanserades i slutet av 1960-talet och användes framför allt vid hembesök och i ambulanser för snabb diagnostik. Det är ett av de tidiga exemplen på bärbara EKG-system.

De allra första försöken att mäta hjärtats elektriska signaler gjordes redan på 1880-talet, men apparaterna var stora och svåranvända. I början av 1900-talet utvecklade Willem Einthoven den första moderna EKG-apparaten, det var en maskin som vägde flera hundra kilo och som behövde flera personer för att användas. Under resten av 1900-talet blev EKG-apparaterna mindre, lättare och enklare att hantera, och på sjukhusen blev EKG snabbt ett standardverktyg vid hjärtundersökningar.

När transistor- och batteritekniken utvecklades på 1960-talet blev det möjligt att tillverka EKG-apparater som verkligen gick att bära med sig. Simpliscriptor T20 är ett exempel på denna tidiga generation av portabla EKG:n, som gjorde det möjligt att undersöka patienter direkt i hemmet eller i ambulansen något som var ett stort steg framåt för akut hjärtsjukvård. Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Februari: Värmebord

Månadens föremål är en Kofler Heizbank från tidigt 1960‑tal. Det är ett värmebord, det vill säga ett instrument för att avgöra hur ämnen beter sig vid olika temperaturer. Instrumentet har en metallremsa med en noggrant inställd temperaturskala från kall i ena änden till varm i den andra. Genom att placera ett prov på olika delar av remsan kan man direkt se vid vilken temperatur det smälter eller förändras.

Instrumentet har haft stor betydelse inom läkemedelsutveckling och kemisk analys. Många ämnen, särskilt läkemedelssubstanser, kan förekomma i olika kristallformer som påverkar stabilitet, hållbarhet och hur snabbt kroppen kan ta upp ett läkemedel. Med en Kofler Heizbank kunde man identifiera smältpunkter och upptäcka skillnader i hur ett ämne är uppbyggt.

Även om instrumentet är enklare än moderna varianter gav det viktig information om ett ämnes egenskaper och kunde användas som komplement till mer avancerade analysmetoder. Det hjälpte forskare att förstå när och vid vilka temperaturer ett ämne förändras, en viktig kunskap vid utveckling av nya läkemedel. Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Januari: Koloxidprovare

Månadens föremål är en koloxidprovare från 1960-talet. Det är ett tekniskt hjälpmedel för bilverkstäder för att mäta halten av koloxid i bilkupén. Men varför finns den i museets samlingar? Svaret kanske finns i den osynliga fara som koloxid utgör, en förgiftning som blev vanligare i mitten av 1900-talet.

Koloxidförgiftning är ett allvarligt tillstånd som orsakar syrebrist i kroppens vävnader och som kan leda till döden. När bilismen tog fart på 1950-talet blev koloxidförgiftningar allt vanligare – både i trafikmiljöer och i garage. Akuta koloxidförgiftningar behandlades med syrgas.

Förgiftningssymptom som huvudvärk, illamående och medvetslöshet kunde lätt misstas för andra sjukdomar. Därför var tekniska hjälpmedel som koloxidprovaren viktiga. Genom att mäta koloxidhalten i bilkupéer gick det att förebygga förgiftningar innan de inträffade. Att sprida kunskap om riskerna blev en del av det förebyggande arbetet inom sjukvården.

Kanske finns koloxidprovaren i museets samlingar för att den använts för att visa riskerna med den osynliga gasen. Det är också möjligt att koloxidprovaren använts för att bekräfta misstänkta koloxidförgiftningar på olycksplatsen eller för att kontrollera sjukhusets egna utrymmen.

Provaren påminner oss om hur en snabb samhällsförändring som massbilismen skapade nya medicinska utmaningar, och hur teknik och medicin behövde utveckla metoder för att möta dem.

Idag är riskerna mindre inte minst tack vare katalysatorer och bättre bilar, men kolmonoxidförgiftning är fortfarande en osynlig fara både i hem och garage.

Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)