Utfärden till Onsjö.
Utdrag ur Edits uppsatsbok
Det var roligt igår, därför att vi hade utfärd till Onsjö. Karl Johan bar en stor flagga. Vi gingo från Vänersborg kl. 11 på förmiddagen. Oskar, Erik och andra barn åkte efter häst, därför att de äro så svaga och kunna inte gå långt. Det var vackert väder. Det var solsken och varmt och det blåste inte. Nero var med. Albert bar hans kedja. Nero sprang ofta i vatten, han tycker om att bada, när han är varm. Vi voro varma och svettiga, när vi kommo fram till Onsjö. Johan och Gunnar hjälpte fröken Rahne med hennes korg. Gustav bar hennes rägnkrage. Sedan fingo de karameller av fröken Rahne. Nero var nära att fånga en katt. Katten klättrade upp i ett träd, men Nero kunde inte klättra upp efter honom. Det var vackert på Onsjö. Vi sutto i skogen. Vi lekte på en äng bredvid. Vi hade ätit frukost på skolan. Vi åto middag på Onsjö. Vi fingo stora mjuka smörgåsar med ost emellan och tunna pannkakor med lingonsylt samt mjölk. Det smakade gott att äta, därför att vi voro hungriga. Vi slutade äta, när vi voro mätta. Sedan köpte fröken äpplen, som hon bjöd oss på. De kostade 60 öre, men vi skola inte betala något. Jag fick 5 äpplen, men Greta fick blott ett, därför att hon hade med sig hemifrån. Fröken bjöd oss också på kakor och karameller, som hon hade med sig hemifrån.
Därefter gingo vi till ett gammalt gravkapell, som låg i en äng. Det var många stora vackra gamla träd, men det fanns inga blommor. Omkring kapellet fanns ett staket av järn. Vi kunde inte öppna och gå in, därför att det var låst. Baron Haij, som rår om Onsjö, vill inte, att nyfikna och elaka människor ska komma in i gravkapellet och göra skada. Gravkapellet är av röd tegelsten och har skiffertak. När Baron Haij dör, ska han begravas där.
Därefter gingo några gossar och badade i Göta älv. Nero ville också bada. Han kan simma mycket bra. Han blir inte trött, därför att han är mycket stark. Vi fingo sockerdricka och goda kakor. Vi sågo många stora ångbåtar på Göta älv. Vi viftade åt dem. Vi sågo två ekorrar, som klättrade i träden. Fyra av frökens elever, nämligen Olga, Ellen, Gunnar och jag sågo en hare, som sprang på vägen. Han var gråsvart. Han sprang fort, därför att han var rädd för oss. Vi kunde inte fånga honom. Åtta av frökens elever sågo honom inte. Fröken sågo (sic!) honom inte. Några av barnen fingo se en orm. Jag såg honom inte. Många kor gingo på bete. Det var 35 stycken. De idisslade. Herden var ond på en brun ko, därför att hon ville stånga oss. Han slog henne med en piska, som han höll i handen. Några av oss var rädda.
Det var vackra blommor och många fruktträd samt buskar i trädgården. Vi voro inte i trädgården, därför att Baron Haij hade förbjudit oss. Baron Haij trodde kanske, att vi skulle trampa ned blommorna eller stjäla äpplen. Vi ville inte göra skada. Vi gingo hem kl. 6 och kommo hem kl. halv 8. På hemvägen blevo vi rädda för en häst, men det var inte farligt. Ingen blev skadad. Rektorn och herr Svanström (?) hotade honom med käppen, så att han sprang bort. Erik och Oskar sågo honom inte, därför att de åkte hem. Vi voro trötta allesamman. Det har varit en mycket rolig utfärd.”
Bilden: På trappan till Onsjö fideikommiss. Baron Volrat Haij med familj 1914/15. Fotograf: Maria Christiansson/Vänersborgs museum.
