Familjen Alströmer

Jonas Alströmer (1685-1761)

Etablerande av manufakturverk, gynnade av naturvetenskapen och handeln i Kina är något som kännetecknar 1700-talets Sverige. Familjen Alströmer var verksam inom alla dessa områden.

Få familjer är så intimt förknippade med det svenska 1700-talets merkantilistiska (självhushållnings-) politik och vetenskapliga upptäckariver som Alströmer från Alingsås. Huvudmannen Jonas Alströmer (1685-1761) växte upp under enkla förhållanden och tjänade vid 1700-talets början som handelsbiträde i Alingsås och renskrivare i Vänersborg. Från 1707 kom han dock att göra karriär i London där han blev svensk konsul. Under åren i England kom han att intressera sig för manufakturindustri och fick upp ögonen för den stora exporten av engelska yllevaror till Sverige.

I syfte att öka Sveriges grad av självförsörjning började Jonas Alströmer efter hemkomsten 1723 att bygga upp ett omfattande manufakturverk i Alingsås och schäferi för fåravel vid Höjentorps kungsgård. När hattarna övertagit den politiska makten i Sverige 1738-39 gjordes stora satsningar på självhushållningspolitiken och Alströmers manufakturer fick omfattande statliga stöd och lån. I samma anda grundades Kungliga Vetenskapsakademien 1739 där Alströmer var en av stiftarna.

Även om manufakturerna som mest hade över 1500 anställda nådde de aldrig lönsamhet utan var beroende av det statliga understödet. Alströmers iver och experimentlusta medförde att manufakturerna fick en allt för stor bredd med ett 35-tal specialiteter där allt från strumpväveri till tobaksplantage, silkesrederi och linnetryckeri var representerat. Därtill hade manufakturverket svårt att finna avsättning för sina varor och drogs med stora lager. När mössorna återtog makten i svensk politik på 1760-talet bröts det statliga stödet och manufakturverket förlorade all nämnvärd betydelse. Vad som avsatt djupare spår i historien av Jonas Alströmers experimentlusta var hans försöksodlingar av potatis vilka under hans livstid inte nådde någon större framgång men som ett par generationer senare blev stapelföda i riket.

Sonen Patrik Alströmer (1733-1804) efterträdde fadern som chef vid Alingsås manufakturverk. Efter manufakturverkets nedgång kom han huvudsakligen att verka i det Sahlgrenska handelshuset i Göteborg, som direktör i Svenska Ostindiska Compagniet samt 1774 som t.f. landshövding i Älvsborgs län. Patrik Alströmer var på sin tid dessutom omtalad för sina stora kulturella intressen och hans hem i Göteborg var en medelpunkt i det musikaliska och litterära livet. Han stod även i nära förbindelse med flera av dåtidens kulturpersonligheter såsom Thorild, Bellman, Leopold och Lidner.

Patriks yngre bror Claes Alströmer (1736-1794) kom att överta ansvaret för främst jordbruket och fåraveln vid schäferiet på Höjentorp. Som student för bl.a. Carl von Linné kom Claes Alströmer att utveckla ett starkt intresse för naturvetenskapen. Under resor i Europa, i syfte att studera jordbruk, fann han på den svenske konsulns kontor i Cadiz en då ännu obeskriven planta från Peru.

Plantan kom att sändas till Linné, som gav den släktnamnet Alstromeria. Alstromerian kom senare att pryda familjens ostindiska servis samt stå som hjälmprydnad i familjevapnet. I Vänersborgs museums porslinssal finns dessutom en gustaviansk byrå vilken pryds av Alstromerian i intarsia. Byrån har förmodligen beställts till Patrik Alströmer och är eventuellt ett arbete av Georg Haupt.

Vid Östads säteri inrättade Claes Alströmers svärfar, köpmannen Nicolas Sahlgren, år 1774 en barnhusstiftelse för fattiga barns fostran och utbildning inom lantbruket. Stiftelsen har allt sedan starten drivits av en styresman inom familjen Alströmer. Östads stiftelse är i dag näringsdrivande genom jord- och skogsbruk, grustäkt, arrenden samt är värd för utbildningar från flera universitet och högskolor, däribland Sveriges Lantbruksuniversitet. Styresman för stiftelsen är, sedan 1985, Patrik Alströmer – sonsons sonsons sonson till sin ovannämnde namne.

Senast uppdaterad: 2018-08-09 11:39