Kinesisk porslintillverkning

Traditionen att tillverka porslin i Kina har en drygt 3000-årig tradition. Under 1600-talet fick Europa upp ögonen för det kinesiska porslinets höga kvaliteter.

Tekniken att tillverka så kallat äkta porslin härrör från Kina där man redan omkring 1200 f.Kr. hade utvecklat en kunskap för att framställa ett hårdbränt stengods.

Genombrottet för kinesiskt porslin på den europeiska marknaden kom i början av 1600-talet då holländare lyckades kapa två portugisiska skepp med blåvitt Mingporslin i lasten. Porslinet auktionerades ut i Amsterdam och vann snart en mycket stor popularitet som lade grunden till en omfattande import. En bidragande orsak till denna efterfrågan var att man i Europa vid samma tid fått smak för de exotiska dryckerna te, kaffe och choklad. Porslinet, med sin härdighet mot kraftiga temperaturväxlingar, visade sig vara extra lämpligt som servisgods för dessa varma drycker. Det i Europa vid tiden vanligt förekommande egenproducerade fajansgodset var av spröd karaktär och hade svårt att stå emot de höga temperaturerna.

Under 1700-talet kom därför den kinesiska porslinstillverkningen att till stora delar framställa produkter vars form, färg och dekor styrdes efter de europeiska beställarnas önskemål. Inte sällan tillverkade kineserna efter europeiska fajansförlagor. När det gällde dekoren kunde de kinesiska dekorelementen inte sällan ersättas av beställarnas släktvapen, monogram eller något annat som knöt servisen till sin ägarfamilj. Ett exempel på kopplingen mellan familjerna Sahlgren och Alströmer är utställningens ostindiska serviser med Alstromerian, familjen Alströmers blomma, i dekoren. Enligt traditionen var serviserna en gåva av Nicolas Sahlgren till hans båda döttrar Anna Margarethas och Sara Catharinas familjer.

Ett exempel på hur exakt de kinesiska porslinsdekoratörerna följde motivförlagorna från de europeiska beställarna ser vi i montern med ostindiskt porslin. Tallriken med grevliga ätten Gyllenborgs vapen på spegeln visar en diffus grå ”dimning” till höger om vapnet. Detta är inget annat än utfluten färg från den vattenskadade bildförlagan där färgen flutit ut på papperet. Med en porslinsdekoratör som slaviskt följde förlagan målades även vattenskadan dit på tallrikarna, någon som skapade stort förtret när hela servisen med ”vattenskadad” vapensköld kom hem till Sverige. Tallriken har troligen tillhört kanslipresident Carl Gyllenborg (1679-1746), hattpartiets främste företrädare.

Från 1800-talets början minskade exporten till Europa och Nordamerika blev nu en större marknad för det kinesiska porslinet.

Senast uppdaterad: 2018-08-09 11:51