Björnjägarens dotter

När Maria var endast fyra år flyttade hennes mor Rachel Mollgren från björnjägaren för att avlida i kolera i Göteborg tio år senare. Av sin far blev Maria för några terminer placerad i privatskola i Halmstad. En tid gick hon där med sin syster Sofia. Denna kära syster var dock inte riktigt som andra och det var med stor sorg i hjärtat som Lloyd senare tvingades skriva in henne på hospitalet i Vadstena – en plats hon aldrig lämnade.

Den som nog ändå stod Maria närmast var hennes älskade storebror Carl Johan. Hon kallade honom mest Calle medan andra sade Charles John med efternamnet Andersson. Då Maria var bara 13 år hade hennes Calle rest långt bort, längre än någon annan. På sanddynerna i Namiböknen, i sydvästra Afrika, satt han och läste Marias brev och längtade efter henne, fylldes av dåligt samvete för den syster han lämnat. I sina brev till henne bad han att hon skulle försöka skingra sina mörka tankar och att han längtade till att de skulle ses igen.

Så kom brevet att hennes käre bror fått sin grav i det inre av Afrika. Hem kom bara hans dagböcker, brev, kartor och teckningar från det land som i dag kallas Namibia. På några museer i landet kunde man också se hans rika samlingar av fåglar vilka var så exotiska för ett svenskt öga. När också hennes far lämnat det jordiska så var hon den sista i familjen i Vänersborg. Folk pratade mycket, kanske mest rykten, om hennes far och äventyrslystne bror medan hon som verkligen visste oftast var tyst. År 1902 somnade Maria Lloyd in och fick sin grav på Strandkyrkogården i Vänersborg.