En vandring i Birger Sjöbergs fotspår

Vandringen börjar i källarplanet på Vänersborgs museum, i utställningen ”Birger Sjöbergrummet”, där möbler och inredning från Birger Sjöbergs skrivrum i Villa Daghill i Ramlösa finns bevarad. Välkomna att följa med på en resa till den sena 1800-talets och tidiga 1900-talets dikt och verklighet med Birger Sjöberg!

Vi besöker Birger Sjöbergs födelsehus på Kronogatan 16 i Vänersborg. Det var här Birger föddes i december 1885 och tillbringade sina barn- och ungdomsår tillsammans med föräldrarna Gustaf och Anna, storebror Gösta, lillebror Erik och den älskade barnflickan Augusta. Hemmet var fyllt med kärlek till såväl musik som litteratur och i våningen under låg det tryckeri där Birger fick sina första möten med det tryckta ordet.

På vår vandring i Birger Sjöbergs fotspår har vi kommit till Museiparken, den plats där tidigare Vänersborgs läroverk låg. Birger var knappast känd som något ljus under de åren, 1895-1899, då han studerade vid läroverket. Det var svårt att plugga in påtvingad kunskap och betygen var svaga i såväl modersmål som musik – de områden där han senare skulle bli en av de främsta. Lärarna irriterades sällan utan hade mer av medlidande med den lille spenslige gossen…

Vi besöker fotograf Vikners ateljé i korsningen av Kyrko- och Sundsgatan. Efter att Birger Sjöberg lämnat läroverket fick han hösten 1899 en oavlönad praktik hos fotografparet Karl och Anna Vikner. Den 14-årige Birger trivdes nog gott under månaderna i ateljén och mörkrummet, men någon fotograf skulle han aldrig bli. När Birger stod i mörkrummet kunde makarna Vikner höra glada melodier visslas till ackompanjemang av krossade glasplåtar.

På vår vandring i Birger Sjöbergs fotspår genom Vänersborg stannar vi nu vid det Skarinska huset på Drottninggatan. I hörnlokalen drev Birgers mor Anna under flera år en manufakturhandel. I en lokal intill tjänade Birger som bodbiträde åren 1903-1906, i Georg Nyströms Järn-, Tapet-, Färg- och Kruthandel. I sin diktning kom Birger ofta tillbaka till åren i ”boden” och tiden som ”bodgosse”. Även om han bara var en gäst i denna roll var det under dessa år hans intresse väcktes för litteraturen och det var också nu några av de tidiga visorna skrevs såsom ”Den första gång jag såg dig” och ”Längtan till Italien”.

När vi på vår vandring i Birger Sjöbergs Vänersborg besöker en gårdsmiljö på Kyrkogatan är vi hemma hos Birgers bästa vän Berthel Hallberg. Det var här, i gårdshuset, på Hallbergska gården som Birger, Berthel och deras vänner samlades om kvällarna för att umgås och skriva artiklar till deras egen tidning Frän. I Frän kunde man bland kåserier, fiktiva annonser och andra lustigheter också få en glimt av de unga tonårsgossarnas rebelliska syn på sin hemstad – det Vänersborg man kallade ”Fränhetens fadersrike på jorden”.

På vår vandring i Birger Sjöbergs Vänersborg besöker vi Arbetareföreningens hus på Residensgatan. Det var här, i det hus Birger kallade ”Vårt Föreläsningsinstitut”, som han tillsammans med sina vänner i sammanslutningen ”Våran Klubb” brukade träffas under vinterhalvåret för att ”undfly de mörka höstkvällarnas melankoli”. När sommaren kom tog man hellre sin tillflykt till de grönskande Dalbobergen väster om staden. I samband med detta antog ”Våran klubb” sitt sommarnamn – ”Sockerdrecka och smörgås på fecka”.

På vandringen genom Birger Sjöbergs Vänersborg har vi kommit till Gasverksgatan och familjen Lustines hem. Det var här Birgers ungdomskärlek Karin Lustine bodde under 1900-talets första år med föräldrarna Wilhelm och Emilia samt systrarna Ellen och Amalia. Karin ingick i Birgers kamratkrets och han älskade henne på avstånd. När han efter flera år vågade lätta sitt hjärta fick han nej. Minnet av det smärtsamma ögonblicket blev bevarat i kapitlet ”Nordqvists sorgmarsch” i Birgers roman ”Kvartetten som sprängdes”.

Vi vandrar längs Kronogatan i Vänersborg, i spåren efter Birger Sjöberg och stannar vi till vid Augusta Hedströms hem. Augusta var den som, vid sidan av modern, nog betydde mest för Birger under barndomsåren. Hon hade 1885 fått anställning för att arbeta i mamma Anna Sjöbergs manufakturaffär, men kom istället mer att få rollen som barnflicka hos familjen. Birgers band till Augusta växte sig starka och de kom att hålla kontakten så länge Birger levde. Det var också hit till Augusta som Birger kom då han fick nej av sin älskade Karin Lustine och då han flera år senare återvände till Vänersborg som hyllad visdiktare.

Vår vandring genom Birger Sjöbergs Vänersborg avslutar vi vid Vänersborgs teater. När Birger år 1922 utkom med Fridas Bok vann hans visor en oerhörd popularitet. Året därpå reste Birger landet runt på turné och framträdde på en rad olika platser. I november hade turen kommit till barndomsstaden Vänersborg där han fyllde teatern vid två föreställningar. För Birger var turnén en lång plåga. Han led av rampfeber och fasade inför varje föreställning trots att han fick stående ovationer och god kritik. När han gläntade på ridån inför framträdandet i Vänersborg såg han bänkarna fyllda av ”spöken” från barndomen. De var nu här för att hylla honom, den ”bodgosse” som sjutton år tidigare, anonym för de flesta, hade lämnat barndomsstaden.