Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Björn

Brunbjörn. Foto: Ann-Charlott Öberg

Brunbjörnen tillhör familjen större rovdjur och är allätare. Hanarna kan väga upp till 205 kg medan honorna är betydligt mindre och väger upp till 150 kg.

Björnen, säger hovjägmästare Falk, är ett majestätiskt djur som ingiver både skräck och vördnad. Man må säga vad man vill om dess rovgirighet och härjningar, att bliva utrotad och alldeles försvinna ur Svenska jakten önskar jag dock icke se honom… Några björnar funnos i trakten av Ronnum: en gång visade sig till och med en sådan buse på blott en mils avstånd från mitt boningshus.

Llewellyn Lloyd

 I Västsverige jagade den store jägaren Llewellyn Lloyd på 1800-talet. Det var jakten på björn som bidrog till myten kring Lloyds person – Björnjägaren Lloyd. Han deltog i 102 björnars dödande under 30 år. Den sista jakten i våra trakter hölls 1838 vid Skogssäter, Väne Ryr. Två björnar fälldes och Lloyd hyllades och ”lyftes under hurrarop av kraftiga armar” av ett entusiastiskt jaktlag. Drygt tio år senare genomförde Lloyd sin allra sista björnjakt, då i Värmland.

Björnen kunde jagas med sax eller drivas vintertid ur idet. Vanligast var dock de stora skallen. ”Drevskall” – där en linje drevkarlar skrämde björnarna mot posterade jägare eller ”Knäppt skall” – där björnarna inneslöts av ett drev. Skallen kunde samla upp till 4 000 personer och kunde gå över flera mil.

Efter 1800-talets stora björnskall försvann den från Götaland. Artens sydgräns går numera genom Värmland.

Senast uppdaterad: 2016-11-28 10:57