Staden flyttas
Önskan om bättre hamn, möjlighet till expansion men framförallt behov av den befäst stad vid inloppet till Göta älv, ledde till en flytt av Brätte. Den nya staden, Vänersborg, anlades på Huvudnäset cirka 5 kilometer norr om den gamla.
Av främst tre orsaker omöjliggjordes Brättes fortlevnad som stad på sin plats vid Vassbottenviken. För det första var staden ur militärstrategisk synpunkt mycket illa belägen. Att bygga en funktionsduglig försvarsanläggning vid Brätte skulle innebära ett övermäktigt projekt. För det andra grundades Vassbotten upp med följd att lastskutorna fick svårighet att gå ner till Brätte hamn med sitt gods. För det tredje saknades några direkta expansionsmöjligheter vid denna plats.
Till ovanstående kan läggas konkurrensen från närliggande köpstäder, samt att den påbörjade kanalen ”Karls grav” skulle, när den blev klar, leda sjötrafiken förbi Brätte.
Redan Gustav Vasa hade år 1560, som nämnts, planer på att bebygga Huvudnäs istället för att låta den lilla marknadsplats som Brätte då utgjorde expandera till stad. Dessa planer stötte dock på hinder liksom Erik XIV:s försök ett par år senare. När en flyttning nästa gång blev aktuell var det i samband med att 6 av stadens 22 gårdar nedbrunnit genom vådeld 1610. Karl IX beordrade då sin befallningsman Michel Pedersson att staden skulle flyttas över till Huvudnäs. Denna direkta order måste ha inneburit ett visst problem för Pedersson eftersom Huvudnäs fortfarande var i frälseägo, något som kungen inte tycktes ha tagit någon större notis om. Pedersson kontaktade därför kungen och bad om närmare upplysningar om när det var tänkt att staden skulle flyttas. Denna förfrågan och tvekan att omedelbart lyda order retade uppenbarligen den hetlevrade kungen. Detta kan utläsas av det kungliga svarsbrev där Karl IX tydliggör sin avsikt: ”Thet du skrifwer att borgherne i Brätte begäre wetta beskedh om the i höst skole flyttia Stadhen eller eij. Så kan tu wäll tenckie, at effter wij hafwe befalet att Stadhen skulle flyttias, så see wij iu hälst at thet måtte skee medh thet första. Här rätte digh effter”.
Trots den stränga ordern av Karl IX blev ingen flyttning aktuell. Frågan lades på is till 1620 då denna gång brätteborna själva, hos Gustav II Adolf, ansökte om inlösen av Huvudnäs för att möjliggöra en flyttning av staden. Dock var Huvudnäs ägare, friherre Karl Banér, utomlands varför en eventuell inlösen ej kunde förhandlas fram.
På grund av oroligheter bland allmogen, bland annat orsakade av hårda tullförordningar, företog på våren 1639 rikskansler Axel Oxenstierna tillsammans med riksmarsken Jacob De la Gardie en resa genom Västergötland. Under denna västgötska resa skulle de höga herrarna även besöka Brätte under två dagar. Inför detta besök inköpte staden ½ åm (cirka 80 liter) franskt vin och 1 ankare (cirka 40 liter) spanskt vin samt två tunnor öl. Som tilltugg införskaffades en oxe. Detta innebar en kostnad på 126 daler kopparmynt, en tung utgift som dock skulle visa sig vara ganska väl investerad.
I början av april anlände en febersjuk Axel Oxenstierna med följe till Brätte där de inkvarterades hos borgmästare Erik Hansson Vid besöket framförde brätteborna sin önskan om en flyttning av staden till Huvudnäs ägor. Trots sin svaga hälsa inspekterade Oxenstierna det föreslagna området. Platsen föll honom synnerligen väl i smaken och när han någon dag senare anlände till Göteborg författade han ett brev till riksskattmästaren Gabriel Oxenstierna i vilket han skrev: ”dhet man der [vid Huvudnäs] en så godh stad kan byggia, att dess lijke ingen ligger vidh Wenern”. Här fanns de expansionsmöjligheter vilka Brätte saknade samt en god möjlighet att anlägga ett fungerande försvarsverk. Det enda rikskanslern oroade sig för var inlösandet av frälsegodset vilket nu ägdes av Karl Banérs änka Kristina Bielke. Efter förhandlingar kom man 1641 fram till ett avtal, vilket gick ut på att Huvudnäs inlöstes mot att Kristina Bielke erhöll mark vid Örbyhus i Uppland. Brätteborna började nu att röja mark för sin nya stad vid Huvudnäs. Träd fälldes och markarbeten utfördes för anläggande av den nya staden. En stadsplan hade utarbetats av generalkvartermästaren Olof Hansson Örnehufvud. Enligt denna plan skulle staden byggas enligt ett rutnätsmönster med raka gator och fyrkantiga kvarter. Dessutom skulle staden befästas med kraftiga vallar, palissader, vallgrav och en skans. När det väl kom till kritan, så var man något motvillig till att flytta sina gårdar och röjningsarbetet gick långsamt. Efter vissa besvär och påtryckningar genomfördes dock flyttningen och den 1 februari 1644 kunde drottning Kristina, genom sin förmyndarregering, utfärda privilegierna för den nya staden – Vänersborg.
Läs mer...
Senast uppdaterad: 2017-02-01 12:43
Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?
Dela gärna denna sida via:
