Ur Edit Augustssons dagbok
Onsdagen 5 Februari 1913.
”I går afton var det eldsvåda. Huset, som brann upp, var ett gammalt dåligt trähus. Det låg nära tändsticksfabriken. Vi sågo eldsvådan från skolan. Lågorna slogo högt upp och det var mycket rök.
I morse klockan 9 gingo vi till brandstället. Det var blott murarne kvar. Väggar, tak och golv hade brunnit upp. Man hade burit ut många gamla trämöbler, nämligen en byrå, ett skåp, en soffa, en säng, en söndrig spegel, ett söndrigt väggur m.m. Man hade också kastat ut några gamla sängkläder, såsom ett täcke, en madrass, kuddar och lakan. Vi sågo några kökskärl, såsom en panna, en stor lakgryta, en kaffepanna, en stekpanna m.m. Vi sågo inga kärl av porslin eller glas.
En kvinna bar ut ett litet barn, som låg uppe. Kvinnan blev bränd i ansiktet. Hon gick till lasarettet i morse. Gunnar såg henne. Barnet ligger nu på lasarettet.”
