Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Francis Galton

Francis Galton

Francis Galton, kusin till Charles Darwin, inspirerade Charles John Andersson att fara till nuvarande Namibia istället för Island. Efter den misslyckade expeditionen för att hitta Lake Ngami, återvände Galton till England där han fördjupade sin forskning inom människorasernas utveckling, en forskning som man idag tagit avstånd ifrån.

Upptäcktsresanden, läkaren, statistikern, antropologen och rasbiologen Francis Galton föddes i närheten av Birmingham 1822 i en familj där flera medlemmar gjort sig namn inom naturvetenskapen. Redan på 1840-talet företog den unge Galton en resa till bland annat Egypten och Sudan. År 1850 blev han medlem i Royal Geographical Society, samma år som han tillsammans med vänersborgaren Charles John Andersson företog den stora expeditionen till Sydvästafrika (Namibia). Syftet med expeditionen var att nå den mytomspunna sjön Ngami belägen i norra delen av nuvarande Botswana. Galton lyckades inte nå resans mål då expeditionen inte förmådde tränga igenom Kalaharis fruktade törstfält. Medan Charles John Andersson valde att stanna kvar i södra Afrika återvände Galton till England. Under återstoden av sitt långa liv var det forskningarna inom rashygienen, eugeniken, som kom att ge Galton störst berömmelse.

Inom eugeniken ville Galton utveckla de tankar hans kusin Charles Darwin presenterat i sin utvecklingslära, dock utan att han Darwin gav honom sitt helhjärtade stöd. I arbetet med att studera människorasernas utveckling och ärftligheten av människors förmågor utvecklade Galton omfattande statistiska system gällande mänsklig fysik och psykologi. Genom studier av tvillingar tog han sig även an den eviga frågan om arv och miljö och dess betydelser för formande av den mänskliga personligheten. Han vände sig starkt mot lamarkismens tankar om möjlighet att ärva förvärvade egenskaper.

Galton såg människan som naturens mest fulländade livsform. Dock menade han att de mänskliga raserna var av olika kvalitet eller representerade olika utvecklingsnivåer. När dessa tankar utvecklades inom socialdarwinismen och 1900-talets rasbiologi skapades tanken om utrensning av vad som bedömdes som mindre livskraftiga individer för att förädla människan. Francis Galton avled 1911.

Senast uppdaterad: 2017-03-06 15:42