En värmande lykta
Fotograf: Ann-Charlott Öberg
En lykta som höll värmen en kall vinterdag under långa predikningar i kyrkan.
Ibland kan föremål kanske se lite underliga ut. Det här ser ju till exempel ut som en lykta till formen. Det är inte mycket ljus som kommer igenom de små hålen som finns i lyktan, och det är inte som ljuskälla som dessa föremål användes. Ofta kunde hålen i lyktan vara satta i fina mönster.
Lyktan kallas ibland för kyrklykta eller spiklykta. Men den kallas även för kjolvärmare och kanske är det just det namnet som mer talar om vad det är för ett föremål.
På 1700-talet fram början av 1800-talet var kyrkorna i vårt land sällan uppvärmda. På vintern kunde det bli rätt kallt inne i dem. Predikningarna kunde vara långa och kylan kunde vara påtaglig fast man satt rätt tätt i bänkraderna.
För att få lite värme kunde man då ha en sådan här lykta om man var kvinna. Man lade lite varmt kol i den eller kunde ha ett tänt stearinljus i den. Sedan satte man lyktan på golvet och placerade den långa kjolen över lyktan och kunde på så vis få lite värme.
En bit in på 1800-talet började kyrkorna värmas upp med kaminer. Allt eftersom det blev varmare i kyrkorna så slutade man att använda dessa kjolvärmare, då behovet avtog.
Senast uppdaterad: 2024-02-15 15:28
Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?
Dela gärna denna sida via:
