Fånggevaldiger - ett fängslande yrke

Dubbelhölster och gehäng till fånggevaldiger — **Fotograf:** Ann-Charlott Öberg

Två dubbelhölster och ett gehäng med historia

I samlingarna finns några bälten i läder försedda med dubbelhölster och med ett patronkök. Det finns också ett gehäng försedd med en mässingsplåt där det står ”FÅNGGEVALDIGER”. Dessa bälten och gehäng bars fram till 1870-talet av just så kallade fånggevaldiger.

Vad var då en fånggevaldiger? Man kan säga att det är en sorts fångvaktare som ansvarade för transporterna av fångar. Han skulle föra fångarna till en bestämt ort på en bestämd tid. Han skulle även se till att de behandlades så väl efter fångarnas eget agerande samt att fångarna skulle vara i säkerhet under transporten. Det står även i direktiven att fånggevaldigern ska följa fångtransporten till häst, om han inte fått skriftligt tillstånd att åka i fångvagnen bakom fångarna.

I statuterna stod det även att fånggevaldigern skulle vara klädd i ”lantstadsuniformer i modell som befallningshavare” bestämde. Fånggevaldigern skulle förses med sabel i axelgehäng, ett tecken på hans befattning, två laddade pistoler och ett ammunitionsbälte. Kläder fick gevaldigern stå för själv, men vapnen stod kronan för och det var även gevaldigerns skyldighet att överlämna dessa till sin efterträdare. Ammunitionen fick gevaldigern från sin befallningshavare.

Till just dessa pistolhölster bars troligen två flintlåspistoler där längden på vapnen bör ha varit strax under 50 cm. Flintpistolerna brukade vara av olika slag där en var till för en enstaka kula och den andra för hagel.

I en förkunnelse i Uppsala 9 september 1820 kan man läsa följande efterlysning:
Tjuven Johan Bursell som skulle föras från Jönköping till Vänersborg av fånggevaldigern Linquist fick tillfälle att rymma med hästarna vid Ödeshögs Gästgivargård, då fångvaktaren och skjutsbonden avlägsnade sig från åktyget. Bursell är undersättsig till växten, blå ögon, mörkt hår och koppärrig.
Johan Bursells fortsatta öden är för oss okänt.